Råkade på en blogg idag där bloggförfattaren ifrågasätter om man inte får skämta om feta människor... Självklart fick jag mig en funderare.
Jag är inte den som tycker att man ska skämta om folk alls oavsett vad det handlar om. Skämta kan man göra om företeelser i sig, men inte gå till personangrepp, det är min bestämda uppfattning. Jag tycker t ex inte att det är okej att skämta om alkoholister, bögar, negrer eller vad det nu kan vara i ämnet personer om det handlar om personangrepp.
Att bli utsatt för skämt när man är jättefet och inget hellre önskar än att gå ner i vikt, eller bli utsatt därför att man super för mycket eller för att man dras till sitt eget kön - nä, det är slag under bältet. Det visar dessutom att den som skämtar har väldigt dåligt ställt med empatin och för mig är det betydligt värre än att vara fet, eller alkis eller bög eller vad det nu kan vara man är! En människa som har så taskig empatisk förmåga, att man måste göra narr av andra är bara att beklaga, enligt mitt sätt att se på saken.
För att koncentrera resonemanget till feta människor: det är väldigt lätt för en person som aldrig haft problem med vikten att påstå och verkligen TRO att det "bara" är att gå ner i vikt. Visst, många överviktiga äter skitmat, men det gör även smala. Varför blir då inte alla som äter kass mat feta??? Alla smala är inte duktiga på att motionera heller... eller vara fysiskt aktiva på annat vis. Det hänger per automatik inte ihop det här med vikt och levnadssätt.
Jag känner till en kvinna som alltid levt sunt, inte druckit kaffe utan enbart örttéeer, ätit sund mat, inte haft bil utan gått och cyklat överallt precis som hennes make. Hon drack inte sprit och rökte inte. Hon fick hjärtinfarkt ändå plus att hon hade såna levervärden att läkarna trodde hon var alkoholist!! Ja, det är helt sant! Det var örttéerna som gett henne dom höga levervärdena och hjärtinfarkten fick hon därför att hon alltid var stressad, hon kunde aldrig bara sitta och ta det lugnt. Så kan det vara, fast man inte är fet, äter skräpmat och aldrig motionerar!
Jag känner även dom som kan äta precis hur mycket som helst och vad som helst utan att gå upp i vikt det minst lilla. En gammal bekant går till och med NER i vikt om han äter tillräckligt mycket!! Hur orättvist är det inte??
Själv har jag förmodligen gener från båda föräldrarna, som gett mig anlag för att väldigt lätt gå upp i vikt. Jag har aldrig ätit en massa skräpmat och har även varit rätt bra på att röra på mig, åtminstone periodvis. Dessutom har jag haft jobb där jag arbetat med kroppen hela dagarna. Har jag gått ner i vikt?? Nooooope!!
För människor som dessutom är kraftigt överviktiga kan motion dessutom vara helt omöjligt att genomföra. Att då bli skämtad om... för att man är så "dum i huvet" att man "väljer" att vara fet... mm, fy fan!
Nu har bloggaren förklarat för mig att han tog upp det här med att skämta om feta, därför att det var det enda han inte hade skämtat om!! Hmm... snacka om att vara tjock i skallen!! Varför ska man som sagt skämta om allt?? Är det nån trend eller ett intresse? Nåt som hänger ihop med attityden som finns utbredd idag: förnedringsattityden?? (Se bara på alla förnedringprogram på TV!! )
Dålig stil, tycker jag!! Riktigt dålig stil!!
Självklart är det inte bra för kroppen med stor övervikt, vi är ju inte byggda för att bära hur många kilon som helst. Jag förespråkar inte övervikt, jag önskar bara att folk kunde ha lite mer empati för varann...
Tant Grön
7 maj 2009 14:48
Tack söte du!! :o) Jag avskyr när folk gör sig roliga på andras bekostnad...
Gammelsmurfen
8 maj 2009 07:28
Nu skall jag sticka ut hakan lite. Jag tror att det är OK att skämta om det mesta. Även feta människor. MEN -- och det är viktigt -- det måste göras med kärlek, med en ögonglimt och absolut inte elakt.
Jag tror att de man lever med, lär sig hur man är och vad man menar. Känner inte dig och vet inte vad du tål. Har råkat på en annan bloggare som har accepterat mitt sätt att vara mot honom. Mitt sätt att skriva. Han vet att det som verkar menat inte är det.
Har en kompis med CP och han har inga som helst problem med att jag kallar honom för det. Han vet att jag inte menar samma sak som de ungdomar som ibland skriker CP efter andra ungdomar.
Man kan vänner emellan ha en tuff jargong men är alla införstådda med det så..
En lärare berättade följande episod: På en sjukavdelning finns en dam som inte vill ta sin medicin. På samma avdelning jobbar en kvinna. Dessa båda har blivit MYCKET goda vänner. Det händer att "personalkvinnan" går in till den sjuka och säger --
"Hör du kärring, ta din medicin"
Dessa båda VET att det är sagt med humor så ingen blir arg. JAG hade dock inte kunnat säga det samma.
Samma sak om jag skulle säga TILL någon nära anförvant --min egen lilla fetis-- så VET jag att det mottas på ett bra sätt, men jag skulle aldrig kunna skrika det högt i tex en affär för då skulle det vara förnedrande.
Så kort sammanfattande: sägs det på rätt sätt i rätt sammanhang kan det nog vara OK att skämta om det mesta!!
http://gammelsmurfen.bloggagratis.se
modernatur
8 maj 2009 08:37
Tack!
Det var jättebra skrivit.
Många människor har faktiskt ingen känsla för det där med hänsyn, respekt och förståelse.
Hörde att en person som dessutom jobbar inom vården sitta o säga att hon var trött på alla som beklagade sig över att dom har värk och inte gör nåt åt det. Själv hade hon tydligen karaktär och höll noga diet samt stoppade i sig naturmedicin för flera hundra kr i månaden. Levde sunt osv. Jo det är lätt att sätta sig på andra och platta till dom. Själv var jag kaxig när jag slutade röka. Satt och sa att det är bara att sluta osv osv. Ångrade mig senare i livet, skämdes för att jag var så dum. Den personen har KOL och lungemfysem i dag och fel på hjärtklaffarna som inte går att operera för lungorna är så dåliga. Tror inte hon rökte för att hon vill bli så sjuk.
Har kämpat med min vikt i hela mitt liv så jag vet hur känsligt det kan vara att få pekpinnar och gliringar av andra.
Vem vill vara fet? Å andra sidan, vem sjutton vill vara mager, benig skrynklig och gnällig. Har en bekant som inte kunde gå upp i vikt och som var mycket mager. I dag är hon över 50 och ser ut som ett russin i ansiktet. Blek, gnällig och tjatig.
Dom överviktiga jag träffat är oftast alltid glada och ser friska ut. Ok svettas lätt, rör sig lite klumpigt och har inte nån vidare kondis, men vi har roligt och trivs.
Har aldrig träffat en gnällig tjock människa.
Kanske är vi lyckligare än dom som är för magra. Livsstilen påverkar ju vårt humör, sitt med goda vänner och njut av god mat och eller fika. Unna dig lite gott att äta i bland. Nog mår man bra då? Några kilon extra vad gör det? Jag tänkte aldrig bli mannekäng i alla fall. Vem vill se ut som en mannekäng? Annorektiker är en sjukdom inte ett yrke anser jag, för mannekänger ser ut som annorektiker. Jag tror inte vi haft annorektiker om mannekängerna hade varit lite mer normalbyggda och gått som vanliga människor och visat vanliga kläder. Unga flickor vill ju vara moderiktigt klädda och se tuffa och sexiga ut. Varför inte göra kläder som är både sexiga och tuffa och passar en normalbyggd ung tonårstjej. En tjej med lite hull som dom flesta tonåringar har i dag. Jag tror hetsätandet och anorexin skulle minska till mer än hälften om man fick bort dessa sjuka modeller.
Då skulle mycket mobbning också försvinna i skolorna.
En annan sak jag funderat på är varför vi blir bedömda efter vårt utséende och inte efter hur vi är som medmänniskor?
Att barn är utséende fixerade kan jag förstå för dom har ju inte fått någon livserfarenhet ännu, men vuxna!! Nog borde dom har lärt sig att utsidan inte är det som är viktigast.
Återigen
TACK
Mycket bra skrivit
http://modernatur.bloggagratis.se
Tant Grön
8 maj 2009 09:04
Gammelsmurfen: om du läst bloggen som jag syftar på, så förstår du att det inte handlar om att skämta med folk man känner. Bloggaren ifrågasätter om man får skämta om feta människor just för att dom är feta. Alltså, att skämta om människor som grupp (har verkar gilla sånt och anse att det är helt okej att göra det).
Annars håller jag med: med personer som man känner kan sånt som du beskriver vara i princip enbart trevligt, just därför att det inte är i syfte att vara elak.
Modernatur: tack så mycket för din uppskattning!! Håller med dig till fullo i det du skriver!
Så trevligt med era kommentarer!! :o)
Inger
8 maj 2009 09:23
Nu blir jag mycke förvånad, av vilken anledning anser ni er ha rätten att "skämta om andras lyten/krämpor etc. Jag personligen blir ledsen om någon oavsett släktskap eller inte säger tex. " älskade lilla tjockis". Förstår inte varför lusten finns att använda dylika uttryck om/till andra människor, vad får ni ut av det, nä, behandla din nästa/vän som du själv vill bli behandlade.
Ställer mig frågan, varför i hela världen ska det vara så svårt att visa varandra respekt och älska varandra för de dom är oavsett utseende/beteende. Det finns så mycke elände ändå i vår karga värld att ordet älska behövs än mer.
http://beardrex.bloggagratis.se
Tant Grön
8 maj 2009 09:54
Håller med dig Inger, men samtidigt förstår jag vad Gammelsmurfen menar. Viktigt i sammanhanget är att man VET att den andre inte tar illa upp.
Personligen kan jag inte göra så, oavsett om jag skulle veta att det är okej eller inte. Jag anser att om man ständigt vill göra narr av andra, då sitter problemet hos en själv och inte hos den/de man gör narr av.
Gammelsmurfen
8 maj 2009 17:54
Men då kommer onekligen den intressanta frågan: VAD får man skämta om? VAD man än skämtar om så tar någon illa vid sig. "Jag ger mig f-n på att om jag säger något om en synål så blir en enögd jävel arg på mig"
Finns en cp-skadad -- fel TVÅ -- stå-uppare. Båda skämtar om sitt handikapp. Är det MER rätt?? Skall vi sitta och vara sura då också? Skall vi tala om för Jesper Odelberg och Jonas Helgesson att det inte passar sig att skämta om CPskadade?? Båda gör nämligen detta.
Det finns "feta" komiker som skämtar om sig själva? För att det TYCKER det är roligt eller för att ta bort effekten från oss andra?
Får man skämta om "världens snabbaste cyklist"? Får man i skämt ha punchlines som har japanska namn i sig "Tom- peng - pung"??
Får man skämta om finnar "Men int fan svängd Pekka..."
VAD får man skämta om??
Får man skämta om blyga människor? Fattiga människor? Smala människor? Rika människor? Troende? Buddister? Folk som tror på Islam? Var teckningarna som orsakade --näst in till -- krig mot Danmrk, OK? Får man skämta om judar? Om flygplanen som flög in i höghus i USA? Får man göra satirteckningar på stornäsade personer?
Får man säga negerboll?
Eller är det bara feta och cp-skadade som är skyddade?
Jag ser inger humor i bloggen du hänvisar till. Han är allmänt hatisk mot feta. Vari finns det roliga?
Jag är ledsen men ibland blir jag bara så trött...
http://gammelsmurfen.bloggagratis.se
Tant Grön
10 maj 2009 09:05
Jadu, Smurfen... det här kan man nog diskutera hur mycket som helst och dissekera till molekylnivå! Ur min synvinkel kan man skämta om det mesta i sak, men inte i person. Vad är då skillnaden?
Att skämta om finnar via Pekka som är en fiktiv person betyder ju inte att man skämtar/gör narr av Finländare som personer.
Att en CP-skadad ståuppare skämtar om sin CP-skada är självvalt - personligen tycker jag inte att det är speciellt kul utan känner mer som att han gör det för sin egen skull.
Att man skämtar om religion som företeelse är en sak, men att göra narr av t ex en Jude för att han/hon är Jude är inte okej i mina ögon.
Ja, jag kan radda upp hur många exempel som helst, men pudelns kärna för mig är att det är skillnad på sak och person. Killen i bloggen har tydligen som sport att skämta om allt möjligt på sitt sätt och jag funderar på varför man gör så. Han går nämligen till personangrepp även om han är ironisk. Undrar förresten om han skulle göra likadant mot en medlem i Hells Angels???
Vad ger nån rätt att, genom att gå till personangrepp, ha roligt på andras bekostnad? För mig är det ett negativt behov, ett behov som visar att den som vill göra sig lustig på andras bekostnad har en "brist" i sin personlighet. Och nu menar jag inte allmänna skämt om finnar och norrmän eller muslimer, 11-9, politiker osv osv... jag menar personliga skämt som riktar sig till en specifik person därför att han/hon är fet/bög/mager/alkis/sjuk... you name it!!
En del tycker att man saknar humor när man inte gillar sånt här - saknar humor??? Vilken humor???
Bli inte trött Gammelsmurfen - ta en funderare istället!! :o) Ha en skön söndag!!
lazarus
10 maj 2009 09:42
Den där Joel behöver ju en ny hjärna. Skämtar gör man om personer i de fall de vet om det och acceptera det samt förstår att du bara skojar. Man skojar inte om andra personer för att skaffa sig egna poänger. Det är lågt. Att skoja om sig själv visar dock på självdistans och är stort.
Själv väger jag bara 0,12 ton och är 1,79 meter kort. Vad bevisar det? Att jag är fet? Nej, bara att jag är underlång.
http://lazarus.bloggagratis.se
Ewa
10 maj 2009 14:56
Jag tänker endast kommentera empatidelen: du skriver att den som aldrig har haft problem med vikten omöjligt kan förstå och det är i precis den situationen jag befinner mig. Min man kan omöjligt förstå att det inte handlar om att "bara bestämma sig och sedan gå ned i vikt". Jag försöker nå fram med att om han nu inte kan förstå, så kan han väl nöja sig med att att acceptera faktum från en som vet nämligen hans fru.
Bra skrivet förresten!
http://fundringar
cattis
12 maj 2009 16:41
Vilket intressant inlägg och det visar sig ju även i mängden och innehållet i kommentarerna.
I princip bör man kunna skämta om vad som helt. MEN ju tuffare saker man skämtar om desto skickligare måste man vara. Att skämta om sig själv, genom att ha god självdistans är ett säkert kort. Det gäller att aldrig skämta på någon annans bekostnad, att man skrattar med en person och inte åt.
Det verkar inte som om den aktuella bloggaren kommit dit än. Kanske behöver han lite hjälp ;-)
http://livetsomar.blogspot.com
Tant Grön
12 maj 2009 17:24
Tack Ewa - jag förstår precis vad du menar!! Ursäkta att jag dröjt med svaret... har faktiskt glömt! :o)
Cattis: nämnde bloggare vågar nog inte ge sig in i en seriös diskussion i ämnet! :o)
Håller med till viss del att man får skämta om allt, däremot inte om alla!! Den som väljer att skämta om sig själv kan inte kritiseras egentligen, men jag personligen tycker inte alltid att sånt alltid är kul...
Det är kul iaf att det här inlägget fick sån stor respons - tack alla!!
Häxmamman i Jämtland
12 maj 2009 17:49
Swoschhhh!!!
Jaha, här kommer en Häxmamma och vill gärna lägga till några ord om skämt...
Jag tycker detta inlägg var så super duper bra, jag håller med dig totalt, varför skämta om folkgrupper, visst kan man kanske skämta med sina nära och bekanta men faktiskt så förstår jag inte de skämten heller...
varför kalla sina nära och bekanta dumma saker, om någon försöker att skämta på det viset till mig så låtsas man skratta men egentligen så gråter man inombords av att man känner sig kränkt...
Du Gammelsmurfen, hur vet du om dessa människor som du sk skämtar till tar det som skämt, känner du dom så väl att så du vet att de inte känner sig kränkt, om du känner dig kränkt av ett skämt skulle du då säga det?
Om du nu gör det så är du ett fåtal av dom som gör det...
Jag har blivit utsatt som säkert flertal människor blivit av sådana som man kallar skämt men jag har tagit det som kränkning, så har jag gått till attack med samma mynt och det är väl inte så man ska göra utan tala om att man inte tycker att det är roligt...
Men, det här med att nu kraftiga, smala, handikappade eller någon med utåtstående tänder skämtar om sig själv det är väl okej då är det dom själva som gör det...
Det sorgliga är egentligen att det för det mesta ligger en strategi bakom de flesta komiker eller de som generellt skämtar om sig själv...
Det handlar om överlevnad, går från mig själv och många andra med liknande bakgrund som jag har, man skämtar om sig själv, det är själva galghumorn om sig själv som gör att man överlever denna värld och sitt eget självförtroende...
Då man är rolig så ser sällan någon ned på dig...
Nä det här är inget roligt ämne, jag är inte direkt smal, smart, snygg, MEN jag är snäll, jag har empati, jag har förståelse, jag är hjälpsam osv...
Ha det gott och tack för ett bra inlägg
http://stickmonster.bloggagratis.se
Tant Grön
12 maj 2009 17:56
Tack själv, Häxmamman, för en lysande kommentar!
Det finns ett uttryck som säjer: om man ler och går snabbt, då ser ingen hur ful man är!!
Jag kan koppla lite av det du säjer till det uttrycket: folk som skämtar om sina egna "lyten"... Själv kan jag bli lite beklämd över sånt och fundera på hur dåligt den personen mår egentligen. Men det är ju jag det... Självdistans är nåt helt annat enligt mitt sätt att se på saken.
