Det man mest läser om idag är kanelbullar, men denna dag är även Djurens dag - det ska man komma ihåg. Och det är hälsosammare att klappa katten och kela med vovven, eller pussa en groda, klia en hamster under hakan, krama en kanin, kela med en orm... ja, ni fattar - än att äta en massa kanelbullar, tänker jag. Så personligen firar jag djuren idag och inte kanelbullarna. 

Läs mer om Djurens dag via länken nedan   

   Djurens dag 4 oktober

Precis som med oss människor blir djuren vad de äter, skulle man kunna säja. När man har husdjur är det viktigt att förstå vad som är naturlig föda för våra djur: att katter är carnivorer dvs SKA äta kött och enbart kött vilket innebär att industritillverkad kattfoder inte är lämpligt som föda till katter. Om en katt måste leta sin egen föda så väljer den aldrig grönsaker, om man säjer så... 

Hundar är också främst carnivorer men har lättare för att klara en del annat också utan att bli sjuka. Hundar äter nästan vad som helst även om man ger dem diverse skräp som bröd, kakor, bullar osv osv... men det betyder inte att det är den ultimata födan för hundar. Man kan ju fundera en stund på vad det beror på att hundar t ex får diabetes!! En hund som får rätt föda blir inte sjuk, kan man utan vidare påstå. 

Jag tänker att även detta med tandsten på hundar beror på fel mat - det är inte naturligt att borsta tänderna på hundar, är min betsämda åsikt: om man måste göra det för att det blir beläggningar på hundens tänder bör man fundera på att ge annan mat. Jag har haft hundar i ganska många år nu och aldrig borstat tänderna på nån av dem...  

Själv gör jag egen mat till min hund av diverse kött och inälvor. Han får även en del näringstillskott som t ex B-jästflingor. Det finns även att köpa färskfoder och det har jag provat, men efter ett tag vägrade han att äta det och då började jag göra egen mat. Plus att jag torkar kycklinghjärtan och har som godis, vilket är väldigt populärt. 

Länken nedan är till en bra video om frågan varför våra husdjur blir sjuka - se den! 

   Varför blir våra husdjur sjuka?

... är lite förvirrad för tillfället! Det har varit lugnt länge nu, dagarna har tuffat på och lille sambon har verkligen gjort sig hemmastadd. Men nu är lägenheten rörig igen! Den stackars mannen blir förvirrad av sånt... fast även lite nyfiken. För varje ny flyttlåda som packas vill han som vanligt kolla vad som finns i! Och i vardagsrummet har lådberget vuxit ganska rejält och ger den lille akrobaten tillfället att klättra och hoppa. Hejåhåååå!! Perfekt motion!

Häromdan kom ett par gubbar från Erikshjälpen och hämtade en del möbler som jag inte vill ha kvar. Sambon tyckte att det blev tomt, tror jag... han såg så förvirrad ut när gubbarna åkt iväg med våra grejer! Sen var han tvungen att kolla in rummet och konstaterade att det gick att gå in där, trots att det hänt nåt där inne.

Idag har vi grått och ruggigt väder - den gode mannen ligger som en kanelbulle på sin favoritplats: lurviga pläden på soffan! Han har sovit mest hela dan... rätt så, när det är sånt här väder! Brrr... Checkade dock in en kartong jag packade tidigare idag, men sen har det varit soffläge. Katter är smarta!

Nu ska vi lyssna på en ljudbok från Bibblan: Mankells "Den orolige mannen"!

Ja... men visst!! Han har ju blivit farfar nu min söte sambo - till fem vackra flickor. Mallig blev han när jag berättade, joda...

S*Rextures Mc'Alister är alltså en son till Leeroy, det syns ju väldigt väl faktiskt!

Vi grattar och önska lycka till!! 

Vill bara lägga in några bilder på min otroligt vackre sambo!! Jag slutar aldrig att förstummas över hur vacker han är, faktiskt och nu när vi lärt känna varann ordentligt så är det ett sant nöje att umgås med denne herre varje dag...

Tack Inger, för att jag fick ta hand om denna underbara katt!!

Hrm... ja, jag hade ju trott att unge herr katt skulle berätta lite om veckan med Melissa, men icke så... Han skyller på att han inte kan skriva på svenska! Ja jo, han är ju Polack förstås så jag får väl tro på det då...

Men hursomhelst... så berättar han för mig att han tyckte det var taskigt att dom inte fick träffas på hela veckan, han är lite sur över det faktiskt. Fast det går ju fort över, han surar inte så länge den gode mannen. Han har varit rätt lycklig över att få ha mig för sig själv igen och har varit otroligt gosig... Suttit utanför min sovrumsdörr på mornarna och skrikit! När jag sen har klivit upp har han nästan överfallit mig, klättrat på mig, stångats... ja, nästan krupit in i näsan!! Åtminstone har det känts som att han har varit på väg in... i näsan alltså...

Måste ju även berätta att han har blivit så otroligt fin i pälsen! Han är riktigt krullig även runt halsen och uppe på hjässan nu, till och med under magen! När jag tog honom i våras var han väldigt pälslös mitt på ryggen och utefter svansen, men det finns inte en tillstymmelse till bar hud där numera. Det har märkts väldigt tydligt bara på senaste månaden att han pälsat på sig ordentligt - kanske beror på att han är kastrerad? Jag är lite ovan att se honom så lurvig som han är nu, men det är ju härligt att se att han mår bra. Han får Orijen, har fått det hela tiden och det ska så förbli,eftersom han verkar må bra på det fodret. Turligt nog finns en butik här i stan som säljer det fodret... det finns ju inte överallt, verkar det som. 

Så, en pälsig bild...

Oj, nu är han trött den lille mannen… ligger på den lurviga pläden, i fotöljen och sover så tungt. Kanske har det varit jobbigt med dambesök hela veckan??

Nja, jag tror inte det var så jobbigt, mest bara trevligt och roligt med lite omväxling i den kvinnliga fägringen! Fast han fick inte träffa damen i fråga – som vanligt fick dom turas om att vara instängda i sina resp rum. Det är lugnast så… men dom fick nosa lite på varann i nån dörrspringa mellan varven och jag måste nog tycka att det verkade rätt lovande, om jag jämför med tidigare gånger när damen varit på besök.

Problemet har hittills varit att unge herr sambo har varit allt för ”på” trots att fröken Melissa sagt ifrån på skarpen… En teori som vi ventilerat här är att unge herrn inte är riktigt van att umgås med andra katter, han har ju varit i avel och bott för sig själv och när han har träffat nån annan katt (dvs hona)  har det varit i parningssyfte. Om teorin stämmer vet jag inte, men det låter inte otroligt rent logiskt.

Dock har jag märkt på senare tid att han har taggat ner lite, även mot mig… han är inte lika påträngande nu som ifrån början. Han kanske inte är så kär längre?? I mig alltså…

I vilket fall har det varit trevligt med dambesök i vår lilla koja – hon är en otroligt behaglig individ, lilla Melissa!

Unge herrn får berätta själv hur det har varit, när han har sovit färdigt…

Jaaa, en sån killeee jag har!! Vi har varit på en lita turné till Sundsvall och allt har gått så otroligt bra med lille sambon. Han är så lätt att ha med sig, trivs överallt verkar det som. Först hälsade vi på en bekant till mig och där blev Leeroy helt överlycklig över att få hälsa på - varför vet jag inte, men det var väl nåt som kändes bra antar jag. Han gjorde sig hemmastadd direkt, kastade sig på mattorna på köksgolvet och rullade runt, runt och verkade sååå lycklig så!! Fångade några flugor i ena köksfönstret och åt upp, till glädje för min bekant!

Så det var inga som helst problem där...

Sen åkte vi till min dotter, som själv har två kattor. Efter lite funderande hade vi bestämt att jag och min sambo skulle bo i gäststugan på gården, för att katterna inte skulle behöva konfronteras med varann alls. Stugan är jättefin och trivsam och det tyckte även Leeroy! Dottern och hennes sambo hade fixat till det så fint till oss och lilla katteman tyckte det var hur bra som helst att bo där på dagarna och dessutom få sova med mig på nätterna! Han fick även vara ute lite, i sele såklart, men det var mest bara ovant... fast han skulle nog kunna bli förtjust i det, tror jag, om han fick vänja sig. Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med den saken...

Nåja, vi hade en kanonvecka på Alnö! Det var både vila och jobb och det kändes bra att åka hem och lämna en nymålad och fin altan efter sig... Skönt att få jobba lite dessutom!!

Sen bar det av till Umeå ett par dagar, men då fick unge man stanna hemma. Även det gick jättebra och det är skönt att veta att allt funkar, oavsett hur jag gör. Eftersom sonen i Umeå har en katt som inte går ihop med Leeroy är det enklast att lämna honom hemma - det är dumt att stressa upp dom små liven i onödan, tycker vi. 

Så... en eloge till lille sambon Leeroy för att han är så otroligt anpassningsbar!  Weeeee!!

Missade totalt att fota nåt, fast jag hade kameran med mig... Hm... så nån bild blir det inte!