Hos Kostdoktorn referas idag till en artikel av Bo Zackrisson där han tar upp laxarnas föda i odlingar och hur dom stackars fiskarna påverkas av nyckelhålsmärkt foder tillverkade av billiga, raffinerade kolhydrater och omega6-rika växtoljor. Lika illa för laxen som för oss människor tydligen!!

Det känns inte som att jag vill äta lax mer... Väljer man den viltfångade laxen riskerar man att medverka till utfiskning och väljer man den odlade medverkar man till att göra laxarna sjuka av sitt foder. Dessutom används även fisk till laxfodret, så även där bidrar man till utfisket i haven. 

Dessutom är naturligtvis den odlade laxen inte alls lika hälsosam som den viltfångade - istället får man i sig lax som är uppfödd på halvvegetarisk kost gjord av sånt som jag som LCHF-are inte vill ha i mig. Än hur man vänder sig har man arslet där bak!!

Inte vill jag att laxarna ska bli sjuka heller, hujedamäjj!! Nä, det blir laxbojkott här, om jag inte kan få tag i lax som är fångad i närområdet! Annars får det bli sill och strömming... Yes box!!

Och en länk:

• Toxiska epistlar HÄR
  

Ja ni, det är frågan det!! Vad är skillnaden? Det handlar om mat, alltså...

Ska vi bara känna oss mätta av mat, eller ska vi verkligen bli mätta? Näda, jag har ingen skruv lös - inte fler än förut i alla fall! Det är faktiskt lite ordklyveri det här, men när man tänker efter tror jag att alla fattar skillnaden. Och detta är kärnpunkten i motsättningen mellan fettmotståndare och fettförespråkare!

Newsmill har en intressant artikel i ämnet: om trollkonsten att känna mättnad istället för att verkligen bli mätt... Läs och begrunda!

Om jag själv jämför nu och då dvs före och efter LCHF, så kan jag säja att numera är jag mätt länge å väl - förut kände jag mig mätt ett tag efter att jag hade ätit. 

Tror att man måste uppleva det här för att riktigt förstå skillnaden...