Dags att packa ihop och dra vidare - vara borta nästa morgon!

Näää, så illa är det inte... har tre månader på mig att komma ur lägenheten, i vanlig ordning. Men det är bestämt i alla fall: att jag ska flytta från denna lilla stad, som jag bott i så länge nu.

1974 var året då jag flyttade hit för att göra mitt praktikår i frisörutbildningen - det är banne mig ett tag sen nu! Under i mitt första år i Kramfors träffade jag mitt ex, mina barns far och blev även erbjuden jobb på friseringen där jag gjort min praktik. Där blev jag sen kvar i 13 år innan jag beslutade mig för att öppan eget i hemmet. Då hade vi tre barn. Eget hade jag i några år men började känna mig allt för sliten och bestämde mig för att sadla om - jag orkade inte jobba så mycket som jag skulle behöva i friseringen och det var en massa annat också som gjorde att jag kände att det var dags att göra nåt annat.

1994 blev det separation i äktenskapet. Då gick jag trädgårdsutbildningen och hade fått säsongsjobb och allt bara tuffade på. Tillvaron handlade om att hålla sig upprätt och försöka få till en ny plattform att stå på för hela familjen. Det lyckades väl sisådär, men med facit i hand har det gått ganska bra, om du frågar mig.

2001 bytte jag jobb och flyttade till Sundsvall, men det gick fullständigt åt h-e med den saken! Jag blev helt enkelt lurad av nya arbetsgivaren, som utlovat mer än vad han/hon kunde stå för - jag blev uppsagd nästan omgående, trots att dom haft tid på sig under min tjänstledighet/provanställning att meddela mig att jag inte skulle få jobba kvar.  Tyvärr fick jag inte rätt hjälp av facket heller och höll på i flera år att försöka få rätsida på skiten, men var tvungen att ge upp till slut. Men jag säjer som Rickardsson, crossföraren: Ja ä int' bitter!! (Jo, lite faktiskt...för att vara ärlig). Det var en helvetisk tid det där, kan jag säja... det var som att ha blivit skjuten rätt genom skallen! Allt ställdes på sin spets och det var nog bara självbevarelsedriften som höll mig på benen... Trots allt så kommer det alltid nåt gott ur allt elände!

Och på nåt vis har det gått det här - man är ju tjurigare än man tror många gånger! Mina planer under flera år har varit att flytta när ingen av barna bor kvar hemma och i vintras hade jag mina förhoppningar om fast jobb i Jämtland, men det sket sig i sista böjen som man säjer... Sen har det liksom bara hängt i luften allt, men nu är det som sagt ändå dags - alldeles på riktigt! Tack vare en tjurig dotter och hjälpsamma människor blir det av... En plats i himlen är reserverade åt er!

Det blir en trevlig höst här hos mig!