Ja, det är den stora frågan... Är jag överviktig för att jag haft dålig karaktär eller för att jag haft ett kolhydratberoende? Kan det vara så att många överviktiga, som inte kan låta bli att äta sötsaker och andra snabba kolhydrater, faktiskt har ett beroende, eller handlar det enbart om dåligt karaktär - dålig självbehärskning? Eller kanske ett psykologist beroende av mat??

Hos Kostdoktorn pågår diskussioner om detta och även om alkohol- kontra sockerberoende.

Hur det faktiskt förehåller sig må de lärde tvista om, men jag personligen är fullständigt övertygad om att det ofta handlar om "kemiskt" beroende, när människor inte kan sluta äta godis och annat med snabba kolhydrater. Lika beroende som en alkoholist är av alkohol. Om jag relaterar till mig själv så kommer jag fram till följande:

Tidigare hade jag stora svårigheter att sluta äta sötsaker (godis, kakor, glass...) när jag väl började. Ju mer jag åt dessto mer ville jag ha. Visst har jag tänkt ibland att jag hade ett psykologiskt beroende av mat, eftersom det hände att jag kunde vräka i mig nåt "sött och gott", när jag kände mig nere eller trött. Så man kan då tänka att jag hade dålig karaktär och ett psykologiskt beroende av sötsaker.

Numera (efter drygt 1½ år med LCHF) är jag aldrig sugen på nåt sött och om jag äter nån sötsak (go'kaka t ex) har jag inget behov av att fortsätta äta - jag är nöjd med en bit eller en kaka, om jag äter mer mår jag dåligt i flera dagar. (Godis har jag inte ätit på lång tid nu...) Jag kan till och med tycka att det är lite äckligt sött! Och om det blir för mycket åker jag på en "baksmälla" några dagar efteråt, då det känns som att jag går med skallen i ett moln en hel dag. Väldigt obehagligt!

Om jag numera känner mig trött eller nere har jag inget behov av nåt "sött och gott"; bara tanken får mig att nästan kväljas. Jag äter numera enbart när jag är hungrig, eftersom jag aldrig är enbart sugen på nåt, och slutar äta när jag är mätt. Dessutom är jag "jämnpigg" under dan, varje dag och trött är jag enbart om jag har sovit för lite. Inget "paltkoma" efter maten eller tröttskov på eftermiddagrna, som förut.

Min egen slutsats: min "dåliga karaktär" satt i min kropps behov av glucus/kolhydrater för att känna sig pigg och allert. Mitt "psykiska" behov av mat hade samma orsak. Och ju mer snabba kolhydrater jag åt dessto mer ville kroppen ha, för att bibehålla "piggheten", annars hade min blodsockernivå sjunkit och jag hade blivit trött.

Det enda jag har gjort är att gå över till LCHF. Jag har inte medvetet försökt undvika sötsaker - behovet har försvunnit alldeles av sig själv och kulmen nåddes när jag "fakirade" under en period nyligen. Det var som att det var sista droppen för att bryta mitt kolhydratberoende (har varit mer beroende av bröd och fikabröd än av godis).

Det skulle vara intressant att få veta om fler har upplevt samma sak... Jag känner till några fler än mig själv, men det kanske finns ytterligare LCHF-are som varit med om samma "avgiftning"?

Det skulle även självklart vara intressant med forskning på området. Idag när man kan registrera hjärnans aktiviteter via hjärnskanningar borde det inte vara några problem att få fram fakta även när det gäller kolhydrat/sockerberoende.