Så tuffar då dagarna på i maklig takt… Tittade just på Ellen på Kanal 5 – hon hade Wayne W Dyer som gäst och jag påminde mig själv om när jag läste hans bok ”Älska dig själv” med underrubrik: ”man är inte sämre än man gör sig”. Det är många år sen jag läste den, men den boken blev som en bibel för mig och jag har försökt leva efter dess budskap sen dess.

Dagens ämne: att inte vara sämre än man gör sig!

Ja… vad är då det? I Sverige är det ju lite ”fult” att tycka att man är BRA: man kan ju verka stöddig! Jantelagen styr! Som tur är skiter jag i jantelagen, tur för mig alltså… Men hur många klarar av att göra det? Skita i jantelagen alltså… Tycker nog att jag ständigt stöter på människor som inte tycker om sig själva tillräckligt mycket - även personer som man minst anar har ofta dålig självkänsla. Personer som aldrig tycker att dom duger som dom är, att det dom gör är tillräckligt bra etc etc.

Hos en del personer blir det här nästan ett vridet beteende: man tar aldrig ansvar för vad man säjer och gör t ex utan lägger alltid skulden på andra. Det är alltid nån annans fel allting… Nån annan rår för att man blir lessen och sårad, att man inte får den uppmärksamhet som man vill ha, att chefen är taskig fast man kanske har gjort rätt för det osv osv…

Men för att återgå till boken… Andemeningen i boken är att man ska inse, att man själv påverkar hur man ska reagera över saker som händer en och hur man mår. Man kan inte alltid påverka det som händer, men väl hur man tacklar det. Det är en förmåga alla har vare sig man inser det eller inte, vi väljer hela tiden egentligen. Och likaväl som man kan välja att må dåligt, kan man välja att må bra i detta enda liv vi har. Klart att det är förenklat: så himla lätt är det ju inte. Men som författaren sa idag hos Ellen: om man hela tiden har ambitionen att må bra kommer man långt. Då strävar man hela tiden efter det och tar sig lättare upp ur svackor, som man råkar ut för av olika anledningar. Jag tycker själv att det funkar…

Meningen är ju inte att vi aldrig ska falla, däremot att lära oss hur man tar sig upp så fort och helskinnade som möjligt. Om man har den här ambitionen och lyckas för det mesta, blir man aldrig nån martyr. Visst… alla tycker nog synd om sig själva ibland – det viktiga är att man inte fastnar i det. Att tycka synd om sig själv är rätt förgörande… Eller att hela tiden tycka att allt är nån annans fel…

Man blir alltså inte sämre eller bättre än man gör sig!