Direktlänk till inlägg 12 juni 2010
Vi hade en rätt livlig diskussion på jobbet härom dan, om just det här att följa normen eller inte. Hur viktigt är det? Hur påverkade är vi? Vad kan man göra för att INTE följa normen? Och vad är egentligen normen?
En jobbarkompis menade att det är svårt, näst intill omöjligt, att inte följa normen och att det börjar redan när vi är små. Barn som inte "hänger med" får inga kompisar... man blir utfryst om man är annorlunda. Annorlunda jämfört med vad?
Personligen anser jag att det är upp till en själv att bry sig eller inte, både när det gäller en själv och ens eventuella barn. Den som inte låter sig mobbas har också svårt för att bli mobbad, kan man enkelt uttrycka det. Ett offer som inte reagerar på mobbningen är heller inte intressant att fortsätta mobba, reta, eller vad man vill kalla det.
Självklart är det inte alltid så lätt, men det går. Min jobbarkompis drog också upp det här med att vara homosexuell och allt vad såna personer kan utsättas för, men jag tror att det är samma regel där. Alla homosexuella blir faktiskt inte trakasserade! Man kan ju även vara "annorlunda" på andra sätt, det finns många varianter på det. Men som sagt: annorlunda jämfört med vad?
Jag tror att det mesta hänger på om man bryr sig eller inte! Kan berätta om min yngste son... när han gick i lågstadiet. Då var han mest tillsammans med tjejer på rasterna eftersom han inte gillade att spela fotboll och hockey som dom flesta andra grabbar. F ö hade han killkompisar som han var tillsammans med annars, men hans fröken var lite orolig över att han skulle bli retad för att han var med tjejer på rastena. Hur tänker man då? Han blev aldrig retad för det eftersom det inte gick att reta honom - tror inte ens att det var nån som försökte. Jag blev själv mest paff över hans frökens reaktion! Ingen av mina barn har blivit styrda när det gäller vilka kompisar dom velat vara tillsammans med, om det inte varit helt uppåt väggarna galet. Båda grabbarna har haft många tjejkompisar och dottern hade killkompisar när hon växte upp. Det är så det ska vara, tycker jag. Man ska inte in och peta för mycket, dom ska få lära sig att ha ett eget omdöme så länge det inte skenar iväg i brottslighet och annat elände.
Sen kan man ju även krasst konstatera att hela livet är fyllt av tillfällen när man känner sig kränkt, felbehandlad osv osv men vem bestämmer hur jag ska vara? Det måste jag faktiskt få göra själv! Sen är det upp till mig att bry mig eller inte när/om jag får kritik eller nån uttrycker nån åsikt om mig på ett eller annat vis. Om jag bryr mig så sitter "problemet" hos mig, inte hos den som uttryckte sin åsikt. Alla har rätt till åsikter...men man väljer själv hur man ska tackla andras åsikter. Många anser att det inte är möjligt, att vi helt styrs av hur andra beter sig emot oss och att vi inte kan påverka hur vi reagerar. Klart att det går!
Samma gäller påverkan av mode t ex. Ingen kan säja att man MÅSTE följa modet, eller hur? Ingen kan heller säja att barn och ungdomar inte får kompisar om dom inte följer modet. Det är isåfall en åsikt som man har... eller man kanske vill att ens barn ska umgås med bara vissa andra barn och då "måste" dom hänga med, så att säja. Men det är helt upp till en själv om det är ett måste eller inte, helt upp till en själv. Vare sig man vill inse det eller inte...
Det kan ju kännas jobbigt att börja tänka att allt hänger på en själv, istället för att få skylla på andra... eller hur? Nu menar inte jag att man inte ska reagera på saker och ting, men man väljer själv hur man ska hantera reaktionerna. Vissa saker är svårare än andra att hantera, men i slutänden väljer man själv, medvetet eller omedvetet, vad man gör av det. Personligen tyckte jag att det var en riktig aha-upplevelse när jag för många år sen insåg att jag aktivt kunde styra det här. Det kändes som att YES! jag kan bestämma själv hur jag ska tackla saker och ting. Jag ÄR INTE ett offer för andras åsikter, för händelser, för allt som sker runt omkring mig... jag kan AKTIVT välja hur jag gör med mina reaktioner. Jag är ingen modeslav eftersom jag anser att mitt värde inte hänger på kläderna. Jag är ingen slav under prylsamhället eftersom mitt värde inte sitter i vilka grejer jag har. Mitt värde sitter i mig själv, i mig som person och jag väljer och bestämmer själv hur jag vill ha det, hur jag vill vara och hur mycket jag vill bry mig om vad andra tycker om mig.
Är inte det frihet, så säj! Det finns ingen norm, om man inte vill det själv.
En mycket viktig namninsamling som alla vuxna människor borde skriva under: Dumpen Kräver lagändring för skydd av våra barn https://www.skrivunder.com/2forty2_kraver_lagandring_for_skydd_av_vara_barn Det är på tok för lätt att för vuxna (of...
En intressant intervju för den som har tid och lust. Det kan vara vettigt att höra vad Putin har att säja och läs gärna även kommentarerna till videon. Får hoppas att den får ligga kvar annars finns den även på Rumble. Tucker Carlson Interviews...
Vi har ju överlag blivit itutade att grönsaker, frukt och bär, rotsaker osv är bra för oss människor för att vi ska få i oss tillräckligt med näring, fibrer osv. Faktum är att väldigt många växter av allehanda slag är giftiga. Alla Solanumväxter är e...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|