Ja, det är väl så att dom allra flesta av oss vill ha och behöver ha vänner. Men vad ÄR en vän?

Dagens ämne: vänner…

Själv har jag nog haft svårt att definiera begreppet vän, för att vara helt ärlig. När jag var yngre tänkte jag aldrig på det här. Jag har alltid haft lätt för att få nya bekantskaper och reflekterade inte över om dom blev nära vänner eller inte. Vissa betydde mer än andra naturligtvis, åtminstone under en period. Vissa ratade jag när det kändes enbart som nån envägskommunikation… Det kanske var så att jag inte hade så stort behov av nära vänner eftersom jag hade syskon, som jag kunde vända mig till när jag hade några funderingar. Speciellt min äldsta syster, som är borta sen några år tillbaka, var en riktigt god vän under många år. Mina egna barn har alltid betytt mycket för mig och jag räknar dom som mina verkliga vänner, men det blir ju lite kluvet där eftersom man samtidigt är förälder.

För mig är en vän en person som man kan lita på i vått och torrt, som gillar en precis som man är på gott och ont, som man kan prata med om allt utan att det läcker ut till höger och vänster… en person som bryr sig när man mår dåligt. Så försöker jag bete mig själv som vän… men min erfarenhet genom livet är att såna vänner sällan existerar! Eller så har jag fått allt helt om bakfoten.

Eller kanske det är så att jag inte själv är en så bra vän som jag tror? Jag kanske inte gör rätt för att själv få riktigt bra vänner, hemska tanke. När jag var barn var jag blyg och ängslig, hade perioder under skoltiden när jag blev lite mobbad (eller retad som det hette på den tiden), men även perioder när jag själv retades. Vi var få barn i min ålder där jag växte upp och blev man ovänner fanns det ingen annan att leka med – då var det bara att gå hem och ha tråkigt. Kompisar har jag alltid haft, men när jag tänker efter hade jag aldrig nån riktig vän eller så hade jag inte förmågan att skaffa nån. Eller kan det vara så att jag har fel definition av hur en vän är?? Knepigt knepigt…

Man hör ju om en del som har gamla vänner från skoltiden som dom fortfarande umgås med och då tänker jag alltid: hur är det möjligt?? Jag har inte kontakt med en endaste en från skoltiden! Men å andra sidan har jag flyttat… eller kan det bero på att ingen av mina gamla kompisar vill ha kontakt med mig? Eller jag med dom? Knepigt knepigt...

Kanske det är så, att jag fortfarande inte behöver nära vänner - att jag nöjer mig med trevliga bekanta? Många värdesätter sig själva utifrån hur många vänner dom har, men nåt sånt behov existerar inte hos mig – det kan jag ärligt säja. När jag umgås med folk gör jag det därför att jag vill diskutera saker, för att jag kanske behöver hjälp eller att jag hjälper nån av mina kompisar med nåt… Jag umgås därför att det är roligt och inspirerande… Om jag tycker att umgänget blir för tajt eller känns besvärande på nåt vis då backar jag (för det mesta). Ibland har jag funderat på varför… Har jag dåligt förtroende för andra människor? Vill jag inte ha nån inpå livet för att jag är rädd att bli besviken om det visar sig inte hålla? Det är ju faktiskt inte så skoj att bli besviken på en vän… Eller kan det vara så att jag helt enkelt inte har behovet? Knepigt knepigt…

På nåt vis känns det ändå att för mig handlar vänskap om kvalité framför kvantitet. Att omge sig med en mängd polare för att känna sig populär har aldrig legat för mig och dom få verkliga vänner jag har, är jag väldigt rädd om. Men det tål att funderas på, det här… mellan varven. Ibland behöver man ju faktiskt en riktig vän och vice versa.

Hur definierar DU en riktig vän??

 

Inger

14 april 2009 22:54

Ja du, det har jag många gånger själv funderat över, och jag önskar att jag kunde kliva ur min kropp och begrunda mig själv för en stund för att kunna förstå hur andra ser på mig, för som du skriver "upplevs jag av andra såsom jag tror att jag är" jag vill vara en trogen vän som man ska kunna anförtro något och veta att det stannar hos mig" blir uppriktigt sagt mycket besviken på folk som säger" det här får jag igentligen inte berätta" men om du lovar att inte.....får rysningar ända ner till tårna och jag "MÅR ILLA" av att höra sånt. Har man lovat så har man, det är heligt för mig och jag förväntar mig att "min vän" ska agera likadant gentemot mig. Alltså, en vän för mig ska jag kunna lita på till 100% oavsett vad det gäller" annars kan de va. Fast å andra sidan så är nog min bästa vän min "älskade make" och mina djur.
Kram o god natt

http://beardrex.bloggagratis.se

 

Tant Grön

15 april 2009 08:21

Du och jag verkar ha rätt lika uppfattning om det här med vänner...

Det du säjer om att nån berättar nåt som han/hon EGENTLIGEN inte får säja håller jag med om till 100%! En sån person vill man ju själv inte ha som vän... Likadant såna som hela tiden pratar skit om andra - höualigen för såna!

Hoppas ni får en skön dag trots att inte solen skiner idag!! Kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En intressant intervju för den som har tid och lust. Det kan vara vettigt att höra vad Putin har att säja och läs gärna även kommentarerna till videon. Får hoppas att den får ligga kvar annars finns den även på Rumble.   Tucker Carlson Interviews...

Vi har ju överlag blivit itutade att grönsaker, frukt och bär, rotsaker osv är bra för oss människor för att vi ska få i oss tillräckligt med näring, fibrer osv. Faktum är att väldigt många växter av allehanda slag är giftiga. Alla Solanumväxter är e...

Belgiens bönder trappar upp protesterna!      Dramatic Scenes At EU Parliament      ...

Izabela om bondeprotesterna runt om i Europa (utom i Sverige!): No Farmers - No Food - No Future     Farmer's protest in Europe - CNN     ...

I denna video pratar Izabela om krigen under jorden, i tunnlar som finns överallt på vår Jord och som många har pratat om under flera år nu. När det gäller tunnlar under haven som kanske känns helt omöjligt att tro på, får man tänka att för många tus...